babbel.

Dagen blev inte alls som planerat... Väldigt tråkigt eftersom jag faktiskt hade sett fram emot den här dagen.. Men jag blev ju inte direkt förvånad. Nej, inte alls. Varför skulle jag ha blivit det? Jag känner ju dig vid de här laget, efter alla dessa många år, och jag vet hur du är. Jag borde egentligen bli arg på dig, eller hur? Men jag kan inte, du har kännt mig längst av alla, du vet mest om mig, du vet bäst hur jag är, du vet allt om mig, du har alltid varit och kommer alltid vara min bästa vän. Du har alltid varit sånhär så jag blev inte ett dugg förvånad. Jag är dum som accepterar det, men du är du och det har alltid varit vi, du är en bästa vän. <3 från vaggan till graven, verkligen.

Nej, jag ägnar ist denna dagen på höstlovet till att titta på OC och äta choklad, de är rätt bra det med. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (bara jag som ser!)


Har du blogg? Vad heter den?


Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0